herrskapet

Grattis på morsdag alla mammor!' 

''Vart fan är utviket''.. Det undrar jag med. Jag hoppas verkligen att jag får se sötisbild på grölla och rob.
En till grej. Kan alla sluta klaga på att det är varmt? Det är ju för fan exakt så här det ska vara. 40 grader i skuggan, stjärtsvett, vätskebrist, 50-åriga topless brudar. Livet leker för stunden.

Jag är helt tom i huvudet, pga värmen och jar har inget att skriva. Jag håller på att smälta. fyfan.

Jag avslutar istället tvärt med en bild på när Robin lyckas med att ta ett redigt grepp om mina genitalier.
Känns som jag formulerar mig otroligt dåligt nu, men jag bryr mig inte..



Äckligt. Eller hur ?

//JOHAN

Ska jag ringa honom och berätta att jag inte kan?

Ska jag ringa honom och berätta att vi ses utanför pressbyrån vid 11?

Vad kommer vi prata om? Skulle inte jag bara köpa en iPod?

Jag var bara nyfiken…

Nu vill han träffa mig. Det gör mig obekväm. Vad hade han tänkt sig..

Ska vi gå på stan och prata i timmar som vi vore gamla vänner.

Berätta våra synpunkter om hans iPod. Vad vi tycker är dåligt och bra?

Kommer vi sitta där och gömma oss bakom ingenting.

 Mina tankar är helt ur balans.

Vad ska jag säga? Ska jag starta något? Måste komma på något…

 Jag beställer en latte och kollar sedan på den här "Leo"..

Han kollar förvirrat efter något att köpa. Har han inte haft tid nog tänker jag?

Eller har han utearbetat hur han ska få mig från allt folk? För att sedan slå till och förgöra mig?

Han pekar på mig och säger osäkert till servitrisen: Jag tar samma som han och nickar...

Det är tyst...

Vad fan har jag gett mig in på?!?!

Jag kommer med ett påstående om dagens mp3 spelare... han kanske skrattar.

 Åt mig eller med mig.. det vet jag inte.

Det blir tyst igen. Jag hör mig själv andas. Så jävla tyst är det.

Servitrisen kommer tillbaka... ställer stadigt ner min latte framför mig.

Ser exakt ut som när en golfspelare nyss slagit i en viktig putt.

Ställer sig på ett ben, rakt ut med det andra... och böjer sig framåt för att hämta upp bollen.

Sen går hon vidare bland borden och gör samma sak. Hon kanske spelar golf på fritiden?

Vi är åter igen bakom våra tidningar. Jag nynnar på henrik dorsins tingeling låt som fick ryssarna att gå i högvarv. Leo skrattar till och säger... den där låten!

Jävlar vilken förträfflig låt säger han!!!!!

Han gräver djupt i fickan... jag slänger min blick överallt för att hitta en väg att springa åt.

Jag kniper hårt om mina bestick för att skydda mig mot det han nu kommer att dra upp...

Jag håller på krypa ur mitt eget skinn...

Han drar upp sin iPod och visar den... för första gången... underligt.

Han skrattar för sig själv medan han letar efter något... varje låt han går förbi kisar han med ögonen... putar med munnen och säger saker som :"ohhhhh, vilka minnen" - "mycket behaglig låt det där" - "oh jävlar ja... alicia.. toppenbrud det!"

Sedan stannar han på tingeling låten... delar med sig av hörlurarna och vi sitter där... kind mot kind och lyssnar... skakar våra huvuden i musikens takt och tar en stor klunk latte... precis som bra vänner hade gjort.

Dagen efter kommer det stå stora rubriker i kvällstidningarna... "Marcus 16 år dog när han skulle köpa mp3 spelare via nätet"

Det visade sig vara en mördare som använde sig av falska annonser för att lura hem folk...

Förstod det!

Så jag tror jag klarar mig bra utan hans iPod…

Tar mig den stora äran att skriva herrskapets fyrtionde inlägg.

Vi på herrskapet hade idag tänkt att göra en confession.
 
Ni alla kunde läsa på bloggen den 22a maj att Johan Matsson skulle bli far.
Jag själv skulle inte kalla detta för en lögn men inte heller en sanning.

Jag och herr Johan hade nämligen ett vad.

Vadet gick ut på följande: 

Jag och Johan skulle skriva varsitt trovärdigt inlägg här på bloggen angående Johans faderskap och inom en vecka skulle "skvallret" ha nått Johans föräldrar.
Vi fick inte säga det till någon utan fick bara svara JA utifall någon nyfiken frågade.
Och idag hände det alltså.
Johans mamma ringde Johan och frågade med skärrad röst om Johan och Maria skulle få barn. 
I samma sekund blev jag 200kr rikare

lögnen varade i 3dygn 17tim och 8min och Hans Grönlund blev syndabocken i Johans ögon, som förde skvallret vidare till Johans mamma.
Vadet uppskattades inte av Johans mamma :)

Alltså, Johan ska inte bli pappa och Maria ska inte bli mamma, de ska alltså inte ha barn.

Jag skulle villa tacka alla er som hjälpt mig att sprida detta rykte. Redan några timmar efter att inläggen publicerats gick det så kallade snacket, så det gjorde ni bra.

Tack igen.

Stay in touch
/A (som är anton larsson och inte fittgrölla)

P.S appropå fittgrölla så ska vi välkomna han till bloggen. Jojje skrev vad hans inlägg skulle gå ut på så det vet ni redan.
lycka till grölla.
Peace

Gå och lägg er nu. Här finns inget att se. Lampan ska vara släckt om fem minuter. Och det vet ni redan... så varför trotsa mina ord?

Själv ska jag tända röda stearinljus, skruva upp musiken som spelas i lågornas takt. The heart asks pleasure first... det får duga för ikväll. Och där i mitt lilla mörker ska jag smida planer som jag skriver ned i en stor bok med läderpärm. Onda saker. Som sprider förvirring och misstro. Bara en massa hyss. Varje gång jag doppar ner min fjäderpenna i det svarta bläcket kommer svenska folket rysa.

Sen så ska jag läsa vad jag skrivit och humma-humma för mig själv. "Nu ska de få se på jävligheter" och "Nu ska de allt få se på fan" och "Få se hur de tar itu med den här lille rackaren". Jag kommer skratta för mig själv lite. Men till slut.

Somnar jag med händerna knäppta över min lilla kulmage.

Med ett ett leende. Och ett ont öga öppet...

Ljusen får brinna tills lågan dör. Genisömn kallas det...

Välkommen Marcus - Den enda delen av herrskapet som faktiskt har en ångbastu innanför jackan.

/M

Angående vikarie spekulationerna…

Jag känner att det är på sin plats med en presentation. Jag heter Marcus Nordén. Jag är född på Sundsvalls lasarett den 28 juli 1992. Mitt liv omgärdades av underligheter redan från start. Det där identifikationsbandet som alla bebisar har runt handleden försvann och det blev förvirrat både bland läkare och lilla mamma. Ingen kunde riktigt avgöra om det där verkligen var Marcus Nordén eller om det kanske var en annan unge.  “Är det här din son?”, frågade läkarna och mamma sa ärligt: “Inte en susning. Men jag är trött och orkar inte med något bråk. Jag tar honom.” Och så blev det också. Min bror Ludde brukar ofta ta upp historien och insinuera att jag inte tillhör familjen. “Vad underligt att du inte har någon humor jämfört med alla andra”, brukar han säga på våra familjemiddagar och så sitter han där och flinar, men inte mamma som säger “äsch, Ludwig Wilhelm, sluta nu”. Jag kommer inte att gräva djupare i det här. Jag utgår från att jag är mammas son tills motsatsen bevisas.

Vi bodde på östra långgatan under min absoluta barndom och när jag lärde mig tala så talade jag med finsk dialekt. Det finns kassettband där hemma någonstans som bevisar saken. Inspelningar på mig där jag skorrar, brölar på precis det underliga sätt som jag själv gjort mig lustig över så många gånger i min nuvarande ålder. Vi flyttade till Njurunda efter några år och om ni tycker att jag hånar finnar så skulle ni hört Skottsundsbornas mottagande av min dialekt. De höll på att slå ihjäl mig när de hörde mig prata. Också de vuxna, i någon typ av reflexhandling. Speciellt den där Rolf… Kommer ihåg första intrycken av honom. Jag och min mamma var ute och gick för att jag skulle träffa vänner. Min mamma gick runt och frågade grannarna vart den där Anton Larsson bodde. Nu idag tänker jag… hur fan kunde hon ha den blekaste aning, att en helsvensk, jämnåldrig smutsblond liten grabb befann sig i området… Det kvittar!

Vi befinner oss nu vid skottsunds enda lekpark. Där träffar vi på ett cykelgäng på 9 vårar. Jag står bakom min Mamma och drar henne i jackärmen som små barn brukar göra när blygheten tar över. Hon frågar nyfiket: Vet ni om det bor någon Anton på den här gatan?

Deras ledare, Alfred Lindgren. Svarar med en nickning och sedan trampar vidare.

Vi går längs gatan och letar efter någon/något som ser ut som ett barn. Till slut går min mamma fram till en man som ligger under en bil och gör det man brukar göra med bilar…

Han rullar ut och jag lägger direkt märke till hans buskiga mustasch. Hade det varit nu så hade jag trott att det var Earl J Hickey. En mustasch var de… såg ut som en bajskorv på överläppen. Han har olja hela ansiktet och säger: Vad har vi här då? Och skrattar som han alltid gör.

Mamma och han diskuterar länge till slut kommer en liten kille med tuppkam och glögg ut från det ljusrosa huset. Vi blir presenterade av våra föräldrar och sedan börjar äventyret. Vi spelade bandy resten av den dagen. Sedan dess har vi varit som bröder.

Resten vet ni väl? Jag slutade på Nivrena efter fyra år, började på NTI, började blogga, såg den bli ett monster, lade ner den, vikarierar på herrskapet och där är jag idag.

Och nu – framtiden! Jag längtar efter den.

 Praktikantbloggarn Marcus Nordén

Efter en helg som gick alldeles för fort var det alltså söndag igen. Trött och jävlig är man. Varit mycket fotboll under denna helg. brabrabra.  Nog om det!

Det är alltså meningen att jag ska göra en diagnos på antons saturday night lights. Här har nedan har vi hela samtalet som anton hade med x.

Vad tror du att Barack Obama kan tillföra USA?
svar: Fred på jorden
Om du vore ditt motsatta kön för en dag, vad vore det första du skulle göra?
svar: Gå in i ett omklädningsrum
Hur länge varade det 30åriga kriget?
svar: Ja men 30år såklart
Vad tycker du om invandrare?
svar: Vissa är ganska snygga, vissa är ganska äckliga och sliskiga, vissa är helt okej och vissa är snygga
Varför finns du?
svar: Fatt min mamma och pappa ville ha mig, eller vänta min mamma lurade min pappa så han blev ganska arg.


Det känns bara som att det kan vara en person, men egentligen har jag ingen aning. Känns inte heller som jag behöver dra några slutsatser eller göra några beräkningar. Går endast på magkänsla nu när jag säger att det är: JACKJACKJACK!

(INFLIKNINNG FRÅN MARTY: Jag tror vi har att göra med en person av utländskt ursprung, troligtvis från sydöstra asien.)

Var det rätt anton ?

/JOHAN

Vaknar upp.. Aaah solen skiner igen, dags för mig att gitta till... Sandviken..
Har nämligen match där idag. Nog pratat om det. Let's get to the point! Innan det måste jag bara välkomna martin till herrskapet.blogg.se. Martin kommer att bidra med mycket crazy facts och annat smått och gott. Även en del hip hop. Så, välkommen Martin!
Nu ska jag berätta vad som gäller. Det är nämligen planerat att vi ska ha gästbloggare vid vissa tillfällen. Endast när han är full givetvis ska denne skriva ett litet i inlägg i den här bloggen om vad som rusar genom hans huvud just för tillfället. Kan bli intressant. Denna drunkblogger är såklart.. Robin Andersson!  Robin är en hård kille som spelar amerikansk fotboll i Sundsvall Flames. Mycket stark och elak bör även tilläggas, men robin har även ett djupt inre. Därför får han chansen att dela med sig på just denna blogg, men bara när han är full. Kom ihåg det!

Det är var allt för mig. På återseende/ Johan