lördagmorgon, Ö-side
Inspirationen slog ned med full kraft efter att ha läst Johans inlägg.
Först tänkte jag bidra med lite kuriosa angående vår framtida gästbloggare, Robin. Att det är en, för att citera föregående inlägg, "stark, elak och hård" kille vi har att göra med råder det förhoppningsvis inget tvivel om. Om det mot förmodan faktiskt finns tvivel där ute, så är denna lilla berättelse först och främst tänkt för er att läsa.
2008 års vår hade nyss infunnit sig i den relativt vårlösa staden Sundsvall, och för Haga-Bydalen-Bosvedjan grabbarna vankades det grillning. Robin Andersson, för stunden blott 15 år gammal, hyste för stunden ett extremt alkoholbegär. Han hade vid ett tidigare tillfälle införskaffat sig ett tiotal burkar med högkvalitativt danskt kranvatten, som han sedan omsorgsfullt hade gömt på ett högst hemligt gömställe någonstans i området runt Balders. Jag följde med Robin för att hämta dessa små glädjeelexir, och är därmed ögonvittne till följande händelse(r).
Robin, ivrigt ipackandes det danska kranvattnet i en väska, blir på tok för vårdslös i sin behandling av burkarna och lyckas tappa en av dem. Olyckligtvis (trodde jag) så bestod gömstället av ett antal stockar (modell större) staplade på varandra, och den tappade ölburken försvann tillsynes spårlöst bland stockarna. Robin lägger sig ned på den översta stocken och letar febrilt med handen i alla springor han finner, utan resultat. Efter ca 7 minuter fyllda av stickor och skällsord får jag sedan bevittna det makabra: Robins taniga men läckra kropp börjar svälla, kläderna spricker och hand hud börjar anta den grönaste färg någonsin beskådad. Robin, numera i Hulk-format, reser sig sedan upp från sin liggande position och greppar tag i den översta stocken/falna trädet, lyfter sedan upp och hivar iväg den, allt ackompanjerat med ett läte närmast liknande de man kan höra i slutet av videon man kan se två inlägg nedanför detta. Med den översta stocken ur position finnes sedan den förlorade ölburken, och Robin gick sedan tillbaka till sitt ursprungliga jag. Slutet gott allting gott!
Kan tilläggas att ovan nämnda Hulkrobban aldrig setts till i offentliga sammanhang sen dess, istället har Iron-man dykt upp med jämna mellanrum.
Det var Robinkuriosan det.
För att berätta om min morgon så dricker jag just nu kaffe, och ska efter färdigställandet av detta inlägg återgå till innebandy på alntanen med Promoes senaste strömmandes ur högtalarna.
Knappt ett moln över ön!
/M
Först tänkte jag bidra med lite kuriosa angående vår framtida gästbloggare, Robin. Att det är en, för att citera föregående inlägg, "stark, elak och hård" kille vi har att göra med råder det förhoppningsvis inget tvivel om. Om det mot förmodan faktiskt finns tvivel där ute, så är denna lilla berättelse först och främst tänkt för er att läsa.
2008 års vår hade nyss infunnit sig i den relativt vårlösa staden Sundsvall, och för Haga-Bydalen-Bosvedjan grabbarna vankades det grillning. Robin Andersson, för stunden blott 15 år gammal, hyste för stunden ett extremt alkoholbegär. Han hade vid ett tidigare tillfälle införskaffat sig ett tiotal burkar med högkvalitativt danskt kranvatten, som han sedan omsorgsfullt hade gömt på ett högst hemligt gömställe någonstans i området runt Balders. Jag följde med Robin för att hämta dessa små glädjeelexir, och är därmed ögonvittne till följande händelse(r).
Robin, ivrigt ipackandes det danska kranvattnet i en väska, blir på tok för vårdslös i sin behandling av burkarna och lyckas tappa en av dem. Olyckligtvis (trodde jag) så bestod gömstället av ett antal stockar (modell större) staplade på varandra, och den tappade ölburken försvann tillsynes spårlöst bland stockarna. Robin lägger sig ned på den översta stocken och letar febrilt med handen i alla springor han finner, utan resultat. Efter ca 7 minuter fyllda av stickor och skällsord får jag sedan bevittna det makabra: Robins taniga men läckra kropp börjar svälla, kläderna spricker och hand hud börjar anta den grönaste färg någonsin beskådad. Robin, numera i Hulk-format, reser sig sedan upp från sin liggande position och greppar tag i den översta stocken/falna trädet, lyfter sedan upp och hivar iväg den, allt ackompanjerat med ett läte närmast liknande de man kan höra i slutet av videon man kan se två inlägg nedanför detta. Med den översta stocken ur position finnes sedan den förlorade ölburken, och Robin gick sedan tillbaka till sitt ursprungliga jag. Slutet gott allting gott!
Kan tilläggas att ovan nämnda Hulkrobban aldrig setts till i offentliga sammanhang sen dess, istället har Iron-man dykt upp med jämna mellanrum.
Det var Robinkuriosan det.
För att berätta om min morgon så dricker jag just nu kaffe, och ska efter färdigställandet av detta inlägg återgå till innebandy på alntanen med Promoes senaste strömmandes ur högtalarna.
Knappt ett moln över ön!
/M
Kommentarer
Trackback
