herrskapet

Det är tyst i skolans alla salar. Ligger och lyssnar på kent. Enda jag hör är tangentbordet som låter som en sång.
En äldre man har tagit över fiket här på skolan, han står och pratar med en av ntis trognaste elever. EN RIKTIG JÄVLA NOLLA.
De står och dividerar om fikabröd eller smörgåsar, cola eller pepsi och en massa annat. Denne äldre herre heter tydligen "Hasse". Om han får säga det så... Enligt han själv. Han står inte still i en sekund. Alltid är fingrarna någonstans och pillar...
Jag tjuvlyssnar på dem litegrann vid sidan av mitt pluggande. Det blir tyst.... Ena harklar sig.
De står och kollar på varandra. Helt tyst... Jag vill bara skrika "Har ni svårt att runda av eller? Så jag kan få plugga ifred?!?!?!"
Jag säger ingenting.

Till slut säger den folkskygge eleven "Min buss går nog snart... Vi hörs något! Hejdå!"
Han går med raska steg mot utgången.

Jag andas ut djupt och glädjer mig över min ensamhet. Helt inne på aftonbladets senaste nyheter märker jag att någon håller på med något bakom mig. Vrider mig om sakta av ren nyfikenhet. Då sitter "Hasse" där. Helt jävla otroligt. Han ler glatt och frågar när jag slutar. Osäker... det är jag. Vafan vill den här människan mig? Han pratar annorlunda jämfört med mig. Inte dialektmässigt. Utan han gör tungvolter på orden...
Jag ligger där och bara svarar "nää", "mm" på hans jävla frågor. Till slut går han ju. Som tur är...

Nu har han satt stopp i hela avloppssystemet på skolan, rörmokare springer från höger till vänster... Svär och suckar. Skulle jag skriva "Kafeteria Hasse" på facebook hade ingen "gilla" det, om jag vänder det så. .
Toppenstart på det nya drömjobbet. Cafeteriaansvarig på NTI.

Tror han kommer få det bra här jag... jävla hasse...