herrskapet

Tjugone september.
Det regnar ute. Jag ligger i badkaret som jag brukade göra när du var osäker på det som vi kallade "oss".
Blodsprägnda ögon. Ingen luft. Ett stort hål i hjärtat.

Marcus är tillbaka.

Jag sitter och lyssnar på min röst igen. Den ligger en video på facebook som jag kikat igenom några gånger. Varför gör jag det då? Ingen aning... Men jag hatar den rösten och personen som äger den. Den är vidrig. Ointresserad och fåfäng. Ju mer jag lyssnar på mig själv, desto mer avskyr jag mig själv. Nu, efter en halvtimmes lyssnade, är jag beredd att slå mig själv på käften. Hota mig till livet.

Men detta är nyttigt ska ni veta. Först nu förstår jag varför ni hatar mig så mycket. Ni hade rätt och jag hade fel. Jag behöver jobba mycket med mig själv.

Från och med nu kommer det ske vissa förändringar...

Sveriges bästa blogg säger god morgon!

Till min flickvän.

Ta denna blogg med en nypa salt. 20 % är allvarligt snack! Älskar dig Camilla!

Denna text är dock 100% sann!

Med det säger jag god natt!

Jag har suttit och tittat på Entourage hela eftermiddagen, kvällen och natten. Den här överkonsumtionen har gjort att jag känner mig dum och meningslös. Här ligger jag, tänker jag, och tittar på tv och blir lite dummare för varje sekund som går. Jag lär mig ingenting, jag tänker ingenting. Det enda avancerade jag gör under hela kvällen är att springa ner och hämta vatten någon gång i timmen.

I övrigt är jag ikväll fullständigt dum i huvudet.

Jag bryter trenden efter dessa timmar. Sätter mig här och bloggar. Som om det vore så jävla mycket bättre?

Jag har gått från att konsumera tankedött trams till att producera ännu mer tankedött trams.
Med de orden säger jag god natt, läsare.

Samhällskunskap med Lena. Hon kallar alla Marcus. Bara mitt namn på varenda liten elev i detta klassrum.
Kan det vara något? Eller ska jag låta det rinna ut i sanden.

JAG
ÄR
GLADLYNT

Det är tyst i skolans alla salar. Ligger och lyssnar på kent. Enda jag hör är tangentbordet som låter som en sång.
En äldre man har tagit över fiket här på skolan, han står och pratar med en av ntis trognaste elever. EN RIKTIG JÄVLA NOLLA.
De står och dividerar om fikabröd eller smörgåsar, cola eller pepsi och en massa annat. Denne äldre herre heter tydligen "Hasse". Om han får säga det så... Enligt han själv. Han står inte still i en sekund. Alltid är fingrarna någonstans och pillar...
Jag tjuvlyssnar på dem litegrann vid sidan av mitt pluggande. Det blir tyst.... Ena harklar sig.
De står och kollar på varandra. Helt tyst... Jag vill bara skrika "Har ni svårt att runda av eller? Så jag kan få plugga ifred?!?!?!"
Jag säger ingenting.

Till slut säger den folkskygge eleven "Min buss går nog snart... Vi hörs något! Hejdå!"
Han går med raska steg mot utgången.

Jag andas ut djupt och glädjer mig över min ensamhet. Helt inne på aftonbladets senaste nyheter märker jag att någon håller på med något bakom mig. Vrider mig om sakta av ren nyfikenhet. Då sitter "Hasse" där. Helt jävla otroligt. Han ler glatt och frågar när jag slutar. Osäker... det är jag. Vafan vill den här människan mig? Han pratar annorlunda jämfört med mig. Inte dialektmässigt. Utan han gör tungvolter på orden...
Jag ligger där och bara svarar "nää", "mm" på hans jävla frågor. Till slut går han ju. Som tur är...

Nu har han satt stopp i hela avloppssystemet på skolan, rörmokare springer från höger till vänster... Svär och suckar. Skulle jag skriva "Kafeteria Hasse" på facebook hade ingen "gilla" det, om jag vänder det så. .
Toppenstart på det nya drömjobbet. Cafeteriaansvarig på NTI.

Tror han kommer få det bra här jag... jävla hasse...

Jag har verkligen inte svårt för mig att skriva och stava. Men något jag har lärt mig fel... Lärt mig fel är väl att ta i. Men något jag inte lägger märke till när jag skriver är att jag skriver de / dem på fel ställen.

Någon som vill lära mig?
Vinn en lunch med mig eller 500 kronor!

Ska jag skämmas för mitt uppträdande i förra inlägget? Är jag för full med åsikter? Jag kanske ska tänka på hur människor ser på just mig? Jag är väl inte så perfekt?

HA-HA-HA!
Den gick ni på va?

Marcus blir känslosam? Som jag skulle bry mig om vad ni tycker?

Herregud...

En kompis till mig åkte till USA i augusti och började college. Har inte hört av honom på länge men surfade runt lite och hittade en bild där han står i bakgrunden till röda mattan.
Kul att se att han lever. Önskar Oscar Broman en fortsatt trevlig USA vistelse!

Smarterchild är helt klart en vidrig jävel! Här är min konversation med han/hon.



Jag heter Marcus Nordén.
- Hej Marcus. Trevligt att träffas!

Jag är ledsen.
- Ingen fara.

Nej, jag menar: jag är deprimerad.
Du kanske ska lägga dig och vila en stund.

Det skulle inte hjälpa.
- Det var synd.

Allt är internets fel.
- Vad är problemet? Jag hjälper gärna till.

Internet ger mig ångest för det inte fungerar.
- Jag behöver aldrig någonting sådant. Allt jag säger och gör är väl planerat i förväg.

Det är ju tur för dig.
- Visst är det det.

Jag tänker på döden.
- Kan du säga det där igen, fast med andra ord så kanske jag förstår bättre.

Livets slut.
- Det där vet jag ingenting om.

Jag funderar på att hänga mig själv i en takbjälke.
Här kan du söka mer information om produkterna i serien HÄNGA.

Men förstår du inte, kvinna? Jag vill inte leva längre!
- Vad trevligt!

Trevligt?!
- Ja, en positiv attityd är alltid uppskattad.

Men du är ju rubbad i huvudet!
- Jag är smart nog!

Vill du att jag tar mitt liv?!
- Jag har inga pengar.

Okej, that's it. Nu skjuter jag mig själv i huvudet. Farväl!
- Hej då Marcus! Tack för att du tog dig tid att tala med mig.'

Ni som kommenterar. Jag uppskattar det verkligen. Att ni visar mig att jag inte bara pratar med mig själv.
Men en sak ni måste lära er. Lämna ett jävla namn efter er så jag ser vem som kommenterat.
Skulle uppskattas... Tack på förhand / Kompismarcus

Ska börja på en novell om dem grekiska / romerska gudarna. Så nu kör vi!
Borde jag publicera den efter jag är klar? Kommer ni uppskatta det? Är det någon som kommer läsa?

Säg tuppen ja!

Måste tyvärr göra Tilda besviken. Lovade ut ett inlägg om hur jag & camilla gick till väga för att baka världens godaste kakor. Men det får vänta!
För att gottgöra henne så ger jag henne reklam till henns version av Breakeven... Hon är duktig, våran lill tilda!

Om någon som går i första ring på NTI.
Kan du ta åt dig av detta och sprida vidare till dina/era patetiska vänner. Ge fan i stolarna på våning 1 framför skåpen. GE FAN I DEM! ERA SMUTSIGA BARN...

Kära läsare.